ja

Efter skolan gick jag in till stan och mötte Nikolina på hennes lilla skola, sen satte vi oss på en bänk inne i stan och inväntade de andra tjejerna.
Det märks ganska tydligt att vi inte är med varandra varje dag, och det märks desto tydligare att när man träffas så är man bara den man är och det är så enkelt! Nu menar jag inte att jag inte är mig själv med annat folk, bara det att man liksom inte behöver tänka efter så mycket när man är med dem man känner nästan så bra som en själv, och jag älskar det.





//Matilda

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0