ankiomuttan

Ikväll har jag och tjejerna, som matilda berättade, varit och tittat på fotboll. Det är inte helt smärtfritt att se det galma laget spela och vinna. Att se Maria stå där i mål och peppa, att se hur hårt dom sliter på innermitten för att få ut bollarna på kanten och se hur kantlöparna gör sitt yttersta för att hinna med. Åh fan vad jag saknar att spela. Men jag tror att det som saknas mest är att ha ett lag och en gemenskap. Huuur härligt som helst ju! Ska nog banne mig somna gråtandes inatt, nästan så hemskt känns det. 





//angelica