ankiomuttan

Allt var frid och fröjd till pajkarna steg in hos Lisa igår kväll. Hade inte en susning och att jorden skulle gå under redan på lördag (hade siktat in mig på att hinna bli 17 i alla fall). Nu känns det helt plötsligt ganska onödigt att plugga inför franskan och att sitt hemma i sin ensamhet. Kanske rent utav får bli att göra något av denna tisdag, sitta och vänta in sista dagen är ju ingen idé. Och för er som inte visste om något, läs inte det här då!

 

//angelica